Hästkastanj, Aesculus hippocastanum L., Hästkastanjeväxter, Hippocastanacese AllmäntPå grund av sin praktfulla grenkrona och sin tidiga och rika blomning är hästkastanj ett omtyckt park- och alléträd. Den härstammar från Balkan och infördes i Mellaneuropa så sent som i slutet av 1500-talet. Beteckningen hästkastanj - en direkt översättning av det latinska artnamnet - kommer av att turkarna gav trädets frön åt hästar som led av hosta. Fröna är, till skillnad från den äkta kastanjens, oätliga i färskt tillstånd. Endast vissa djur, svin getter och hjort, uppskattar dem. Däremot kom de tidigare till användning som kräkmedel. Och extrakt ev fröna användes bl a som medel mot hemorrojder. Malda hästkastanjer används också som hudvårdsmedel och som råvara vid tvåltillverkning. Barken ger ett rött färgämne. FörekomstOdlad som prydnadsväxt upp till Mellansverige. KänneteckenAdatodablad innehåller alkaloider: vasicin (peganin) och dess oxidationsprodukt: vasicinon, adthtodsyra samt eterolja. Medicinsk effektUpp till 30 meter högt träd med tät krona. Blad motsatta på skaft, fingrade med 5 - 7 småblad som är bredast i yttre tredjedelen, kilformigt avsmalnande mot basen. Blommor vita med gula eller röda fläckar i upprätta klasar. Frukt klotrund, upp till 6 cm stor, gulgrön med mjuka taggar, innehållande två till tre stora, glänsande frön (kastanjer) med bitter smak. Använda växtdelarSkalade färska frön. Grenbark, insamlad på våren. InnehållsämnenFröna innehåller saponinet aescin (upp till 13 %) och flavonoider. Barken innehåller garvämnen samt kumaringlykosiderna aesculin, frangulin, scopolin och dess aglukoner. Medicinsk verkanNormalisring av sjukligt förhöjd kärlgenomsläpplighet med åtföljande ödem. AnvändningExtrakt eller rent aescin invärtes och utvärtes vid åderbråck, hemorrojder, kroniska bensår. Frågor och kommentarer kan skickas per mail till Ingemar Joelsson -
klicka här! |
